Ärligt talat är jag skeptisk till alla dessa dagar. Mors dag, fars dag, barns, kvinnors, mäns, hjärtans, semlors, hell bröstcancer har ju en hel månad. Det är väl en fin tanke, bra att uppmärksamma allihopa och hej och hå. Men allvarligt, att vi ens behöver en dag för att bry oss om någon vi egentligen alltid (borde) bryr oss om, det är tragiskt.
Kvinnor. Vi hyllar energin ni har lagt ner på att göra Sverige jämställt. Vi har långt kvar, vi vet, men vi hyllar er för att ni kommit så långt på så kort tid. De senaste 100 åren har varit revolutionära, även ur ett globalt perspektiv. Vi är ett utav de mest jämställda landen i världen. Hurra!
Män. Förlåt för idioter till kvinnor som kallar er mansgrisar. Förlåt för att det låter som att alla feminister vill att ni ska sitta i bur. Hurra för att ni äntligen fått tummen ur röven och hjälpt kvinnorna framåt.
Varför tar vi inte bort dessa dagar och sätter in en jämställdhetsdag? Om vi nu prompt ska ha speciella dagar. Som en bekant till mig precis skrev.
Hej, en social konstruktion behöver väl ingen dag! Jag möter aldrig kön, jag möter individer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar